- Linnea Ljung

Du var speciellt, du var mitt liv.
Saker förändras och tiden har sprungit förbi.
Orkar inte kämpa mer, orkar inte lida av att få veta att du
inte kommer tillbaka. Det känns så nu.
Att man jämt ska anpassa sig efter vad andra tycker och
deras liv. Du var min, kan du inte bara resa dig upp
och fatta att vi är bästavänner som vi alltid har varit! Men
du lyssnar ju aldrig, och när man har rätt
och vill förklara så öppnar du aldrig käften!
Minsta lilla sak kan förstöra för oss, det handlade bara om en pytte
grej & du tar det på allvar som tredje världskriget!
Förlåt för att jag inte är perfekt, förlåt för att jag tydligen aldrig finns
där, förlåt för att jag älskar dig mest, förlåt för att jag
kämpar! Lika bra att jag ger upp,
du inser ju ändå inte hur mycket du betyder för mig, vill inte förlora dig!
Du svarar inte när man ringer eller smsar,
du gör saker som du lovar att inte göra, du gör dumma saker för
att vara cool & vara som andra.
Varför är du inte bara dig själv? Och skita i vad andra gör, lyssna på dom
vänner som vill dig väl och vill att du ska må bra.
Du tar fel på person, du mister mig, din bästavän! Vem har du blivit?
Vart tog hon vägen? Min galnaste, finaste, underbaraste, älskade, bästavän.
FRIDA SCHAUB!

Jag älskar dig mest och nu är du den ända i mitt liv som jag verkligen betyder mest.
Jag menar det men du ser det inte, har inte märkt det förrän nu!