- Linnea Ljung

Det är trist att det blivit såhär. Jag som älskar dig så mycket, innerst inne iallafall. Vi har haft det svårt, med allting, speciellt vänskap, speciellt en person. Ibland önskar jag att jag inte kände henne, allt skulle vara så mycket lättare mellan oss! Men du förstår väl nu att jag inte kan bara släppa henne som hon var pappret som suttit på glassen och sen bara slänga i papperskorgen, det funkar inte så. Saknar allt, jag saknar dig, verkligen, även allt dumt både du och jag gjort, vi hör inte ihop men vi kämpade för att allt skulle fungera men det gjorde inte det tillslut, det vet vi båda. Alla förändras, och jag har det med, du också, vi mognar till och vet bäst själva vilka som är bra för en och inte. Jag vill ha tillbaka den där lilla skruttungen som alltid sprang hit och lekte, byggde kojor, kollade på barnfilmer, busade, plockade blåbär, då våra föräldrar umgicks. Du var våran trollunge som aldrig borstade håret på morgnen, den som vi alltid skrattade åt så gott för du var världens bästa. Min bästaste vän som liten! Och jag saknar det, även våra minnen som vi har nu.. När vi snurrade i mossen, slaggade hos mig, med Frida, när vi äggade, dansa som galningar, flummade, när vi sprang ut mitt i natten & våra föräldrar cyklade runt och letade efter oss när vi var hemma hos Crille, eller när vi trodde att vi såg en man i Johannas rum fast det var fel våning, haha! Eller när du råkade kasta upp din sko på en balkong och vi vågade inte stanna i trappen och du klättrade upp och vågade inte hoppa ner sen hahaha! Asså gud, vill kunna gråta ut allting och tänka att du kommer tillbaka. Men håller tillbaks tårarna inom mig tills den rätta dagen kommer, för jag vet att det aldrig blir du och jag igen, det får mig att må dåligt. Och smset du skickade förut fick mig att känna mig rädd, blev rädd för att du skulle försvinna, lova mig att du aldrig gör det även fast vi kan hata varandra, även fast vi inte är vänner, svär på det, för du var mitt lilla extra, du finns alltid inom mig. Snälla, förstå mig vid det här tillfället!

Kan tycka du är så jävla patetisk ibland, det tycker du nog likadant om mig. ;) Som när vi bråkar om ingenting, men även fast du kan vara en liten snorunge ibland så kommer jag alltid att älska dig, för du har alltid varit min snorunge. Vill bara att allt ska ta slut, det är som ett krig, som aldrig tar slut, vill göra allt för att vi ska sluta bråka, vi behöver inte bli vänner men inte vara osams heller! Vill inte vara hennes bästavän om du tar det så hårt och inte vill leva mer, det blir liksom mitt fel, alltihop!



































































Tvilling :'(