- Linnea Ljung

Vi tittar knappt åt varandra, du ser inte min smärta inombords. Jag försöker vara stark över hela mitt hjärta, jag kämpar så hårt utan att du ser det. Jag ger dig chanser, jag skiter i allt jag hört, jag struntar i det du säger om mig. Ser inte mig som en vän för dig längre, ser mig som en jävla reserv. När allt skiter sig mellan andra, eller du inte har någon annan att vara med så kommer du till mig! Då kommer du till mig och snackar, och du säger saker som du säkert säger om mig till dom. Jag orkar inte, du är inte den dära som jag älskade! Vart har du tagit vägen? Vart är du? Den som alltid fanns där, den som alltid brydde sig, den som skulle offra allt för mig? Din bästavän? Ärligt talat, jag skiter i dig. Jag tänker inte berätta allvarliga saker till dig, för jag kan inte lita på dina ord eller på vem du är. Du förändras direkt efter vi har varit med varandra eller när du ser mig! Jag vet ingenting, jag vet inte om du snackar skit bakom min rygg, jag vet inte om du älskar mig eller inte, jag vet inte ens om du vill vara med mig så fort du är det, vet verkligen ingenting om dig längre! Du gör mitt liv till skit, du förstör för mig, du krossar mig så hårt så jag inte orkar överleva. Jag mår piss, jag mår seriöst inte bra, jag får sån ångest när jag skriver det här för du ska egentligen inte få veta att jag älskar dig så mycket fast du behandlar mig som smuts. Du kommer aldrig ens förstå, så fattar inte varför jag ens lägger ner tid på att skriva något du inte ens bryr dig om.. Saknar dig, saknar att kunna lita på dig, saknar att kunna springa fram till dig och berätta vad som helst, saknar att vara din bästavän! Men livet förändras, båda vi två förändras men man behöver inte förändra vänskapen för det? Du är och kommer alltid vara mitt allt oavsett vad..

Önska jag kunde spola tillbaka tiden och ställa allt till rätta.